Logga in

Gos4u

Enligt Rwandas författning, som skrevs efter folkmordet 1994, ska kvinnorna utgöra minst 30 procent i alla beslutsfattande fora, inklusive parlamentet.
Efter folkmordet bestod Rwandas befolkning av 70 procent kvinnor. I en tredjedel av alla hushåll saknas en man. Kvinnorna producerar det mesta av landets livsmedel. Kvinnorna fick rycka in och ta hand om en halv miljon föräldralösa barn och tog dessutom på sig roller de traditionellt aldrig haft, till exempel som murare och snickare. Kvinnorna för även hantverkstraditionerna vidare genom att producera bruks- och konstföremål i trä, textil papper osv. 

Under vår inspirations- och inköpsresa i Afrika, hösten 2016 mötte vi många intressanta, inspirerande och målmedvetna kvinnor. De visade oss hantverkstradidtonerna och vi hittade många nya, spännande och vackra saker.
I hantverkskooperativ och småföretag vävs kvinnors livsberättelser och korgar, skratt och smycken, gråt och kuddar samman för att försörja sig själva och sina barn. 
Den allmänna uppfattningen bland dem som överlevde i Rwanda är att kvinnor är bättre på att förlåta, försonas och att bygga fred och precis så känns det!

Peacebasket

I århundraden har - igiseke - den traditonella rwandiska korgen med toppigt lock - varit en grundläggande del av rwansisk kultur. "Fredskorgen" har flätats in i vardagslivet till ett kärl för mat och säd, hushållssaker och som gåva vid betydelsefulla ceremonier som bröllop och dop. 

Historiskt gså har kunskapen om att fläta korgar gått från mor till dotter, från generation till generation, som en passagerit som markerar inträdet från flicka till kvinna och symboliserar också moderns omsorg om sina barn och sitt land. Efter folkmordet 1994 fick denna uråldriga tradition en ny och kraftfull betydelse i Rwanda. 

När folkmordet tog sllut fanns kvinnorna kvar att plocka upp bitarna som fanns kvar av ett sönderslaget land. För att försörja sig själva och sina familjer och den oräkneliga skaran föräldralösa som lämnats kvar gick många kvinnor samman i kooperativ - och för att arbeta sig igenom vad som hänt och hitta en väg mot en framtid. 

Dessa beslutsamma kvinnor beslöt att använda den traditionella korgen, igiseke, som en symbol för Rwandas nya fred och det gamla zigzagmönstret fick nu representera bilden av två kvinnor som håller varandras händer - omfamnar återförening, enhet och hopp för en framtid i Rwanda. 

 




 














...och här börjar den långa berättelsen för dig som vill läsa mer!
I början av oktober reste vi på insrations- och inköpsresa till Rwanda
Målet var att etablera kontakt med några hantverkskooperativ för att genom att köpa in deras produkter bidra till ett drägligt liv. Vi reste från ett nollgradigt Sverige via ett minusgradigt Nederläderna till huvudstaden Kigali.
Som brukligt när man landat på den afrikanska kontinenten och flygplansdörren öppnas möts man av den varma, humida luften och doften av rök. Mörkret hade lagt sig och kvälleldarna var tända. Människor ställde sin grytor över elden och kokade bönorna, varmde upp grytan och stekte bananerna efter dagens arbete samtidigt som vi stelt steg nedför flyplanstrappan och gick in i ankomsthallen. På flygplatsen i Kigali köper svenskar sina visum på plats i en rad av köordningar som ger ett bra tillfälle för själen att komma ikapp. 
Så småningom kunde vi möta våra vänner som tog oss in till huvudstaden och vår fasta punkt på resan. Kigali, huvudstaden med en befolkning på över 1 miljon, ligger mitt i Afrika. 800 m ö.h. är den lägsta punkten och landskapet böljar sig mer eller mindre dramatiskt fram. Som ett ihopknöglat täcke efter en orolig natt låg det nu grönt och frodigt i början av den lilla regnperioden framför oss. Utsikten från vår altan i huset på en av Kigalis 7 kullar (inte bara Rom är alltså byggd på 7 kullar) var ett hav av ljus och ljud. Ljuden kom från lekande barn, närbetande getter, böneutropare från moskéer och gospel från kyrkor - men inga trafikljud. Trafik pågick hela tiden, det blev vi varse, men på ett för oss lugnt sätt alltid med nåd före rätt. 
Den första dagen efter den första nattens vila ville vi ta in så mycket vi kunde om Rwandas historia vilket i modern tid är en mycket blodig och komplex historia. Vi tillbringade första halvan av dagen på Kigali genocide memorial.
Nästan alla nu levande i Rwanda har minnen av folkmordet 1994 när en miljon människor mördades under 90 dagar. Det är en sådan komplexitet i landets historia och skeende att det är omöjligt att under en dag förstå helt men omöjligt att inte påverkas av vad vi människor är kapabla till, vad människor kan drabbas av, vad du och jag under rätt/fel omständigheter.....
Tankarna går till vår egen kontinent, till västvärlden överhuvudtaget och jag undrar: vad lär vi oss egentligen av historien?
Resan fortsatte till en kyrka i Ntarama och det som mötte oss där var en plats där 5000 människor mist sina liv. Kyrkan var fylld av skallar och ben. Guiden som visade oss runt, vi var de enda besökarna i lågsäsongen, en kvinna lite över 30 år berättade att hon överlevt genom att ligga helt stilla under den växande högen av dödade människor. Det var en kvinna som berättade sin berättelse - samtidigt som hon berättade om sina uppväxande barn, sitt hopp om framtiden och glädje över vårt besök. En ung kvinnva som lever i Rwanda av idag. 
Med en del av Rwandas historia i kroppen började våra besök hos olika hantverkskooperativ. En av dem som kanske gjorde starkast intryck på mig och som vi redan i slutet av november hunnit få hem andra (2:a!!) omgången av hantverk från var "Sparvarna". Ett kooperativ om c:a 40 kvinnor som livet på ett eller annat sätt gjort sårbara. Prostitution, alkohol, HIV/aids, hemlöshet förutom såren från folkmordet var en del av deras vardag innan de kom till Sparvarna och kunde göra bruk av sina händer, sitt kunnande, sin fantasi, sång och skratt som ekade mellan väggarna när vi tittade på olika sätt att brodera en kudde. Deras barn fick mödrar som kunde resa sig stolta och försörja sig och sina barn. Kooperativet vilar på en kristen grund och ett Bibelord där Jesus säger: "Var inte rädda Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Men ingen av dem är glömd av Gud. Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade. Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar." När jag såg den fågel, sparven, som de har på de flesta av sina alster kände jag direkt att den skulle få följa med i vår gemensamma design. Vår plan var också att labla produkterna med en påsydd gos4u.se-logotyp men det kändes så fel att sätta på den. Istället kom en av kvinnorna på att de kunde brodera logotypen någonstans på varje alster. Sagt och gjort. Bättre och vackrare och mer ärofyllt än så kunde det inte bli! 
Kopperativet Sparvarna har som underrubrik: "feather your nest with hope" och full av hopp är man när man lämnar dem. Kvinnorna på Sparvarna broderar och syr våra kuddar och har även gjort tygänglarna och krubborna samt pappersstjärnorna som vi säljer nu inför julen. Varje gång någon köper av dessa produkter hjälper man en eller flera kvinnor att slippa gå tillbaka till ett osäkert och otryggt liv utan försörjning. Sammanhanget i kooperativet ger förutom bröd på bordet, en gemenskap där man lär sig läsa och skriva, förstå engelska i tal och skrift, hushålla med pengarna osv. 
Att röra sig i Rwanda och i huvudstaden Kigali är annrs tryggt för oss besökare. Rwanda är ett av Afrikas folktätaste länder men kriminaliteten är låg och människor hjälper gärna till när man är osäker på vägen. 
Korgar har jag alltid varit fascinerad av så många korgmakare han vi med att besöka. Först av allt bad vi att få lära oss hur man gör när man "väver korgar". Vi satt en hel förmiddag med en tålmodig lärare på ett kooperativ i en av de mer enkla stadsdelarna. Så mycket vi kämpade men så långsamt det gick. Sisalen är först bearbetad och delad till tunna trådar. Den naturliga sisalen är ljus, nästan vit. I Afrika använder man gärna många och starka färger och färgar sisal i regnbågens alla dur-färger. I mina skandinaviska, tornedalska ögon harmonierar de naturliga färgerna skönast och förutom den naturliga sisalen, blev det sisal färgat med te till en ljusbrun nyans en lagom kontrast. Genom att koka det som blir kvar av bananstocken och färga sisal med ger en natursvart nyans som är svår att inte tycka om! Att lära sig principen med vävning och färgning kändes viktigt för att förstå mer än bara det estetiska värdet. För en van korgväverska tar vår minsta korg i webbutiken minst en dag att göra. Den stora röda julkorgen och fatet tar c:a 3 dagar. 

Fortsättning följer...


Läs om Rwanda här: http://www.landguiden.se/Lander/Afrika/Rwanda
Läs om Kigali här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kigali
Läs mer om Kigali genocide memorial här: http://www.kgm.rw/
Läs mer om Ntarama här: http://www.theatlantic.com/international/archive/2014/04/how-rwandans-cope-with-the-horror-of-1994/360204/.
Läs mer om Rwanda idag här: http://www.levandehistoria.se/fakta-fordjupning/folkmordet-i-rwanda/20-ar-efter-folkmordet